CV
Att lägga till i mitt CV, sovplats.
Så här sitter vi nästan hela nätterna, och visst är det kul att vara behövd men sova i mjuk säng hade vart bättre än svettig skinnsoffa
Att öva bort fobier?
Senaste tiden har jag lidit lite sömnbrist så när jag får tid över har jag satt vila som prio ett, även om det är trist.
Ted sover helst inte på natten, det är tydligen roligare att va vaken.
Förra veckan fick han sitt första vaccin, prematurer får en extra gång vid två månader men sen följer de vaccinationsprogrammet som vanligt. När vi ändå va på sjukhuset passade vi på att göra ögonundersökningen ROP som förhoppningsvis va den näst sista, han har inga skador efter syrgasen utan har bara en omogen hornhinnan (tror jag.. Har inte greppat de helt men är glad att de dubbelkollar allt)
Jag hade planer på att plugga till tex barnsköterska eller sjuksköterska med förhoppningen att fobi för blod kan övas bort (går det?!) men i fredags spräckte min kära sambo sin stortå och det blev blodsutgjutelse, överallt. Jag skulle försöka plåstra om honom innan han åkte till vårdcentralen och jag fick hyperventilera under tiden för att inte svimma, inget sjuksystermaterial precis. Men min tejpning fick beröm av sköterskan!
Däremot sökte jag till högskolan mest på skoj, och kom in! På ett program som heter kulturarv i samtid och framtid. Låter kanske flummigt men den passar mej perfekt, jag vill ju gärna jobba med arkeologi eller historia. Men frågan är om det finns nån framtid inom det. Men jag måste ändå tacka nej till platsen, kan ju inte ta med Ted till skolan.
30!
För två veckor sen så fyllde jag 30 år, det känns inte så värst mycket men ändå ganska stort. Inte för att jag är gammal och måste köpa kläder på scali utan för att jag egentligen aldrig trott att jag skulle överleva till 30.
Det är inte alla som lever till 30, och jag trodde att jag tillhörde dem, att jag antingen skulle bli allvarligt sjuk eller dö i en olycka. Eller att jag pga den panikångest jag led av skulle välja att avsluta det själv.
Men så blev det inte. Och jag mår bra nu i fall ni skulle få för er att oroa er över min psykiska hälsa så har jag kommit en bra bit upp sen dess.
Så eftersom att jag i allra högsta grad lever ännu så vill jag för första gången på evigheter fira min födelsedag med stort (eller lagom) baluns! Men inte än, orkar inte, jag har fullt upp med mina underverk.
Aldrig hade jag vågat tro att jag skulle ha tre fantastiska ungar, ett hus och en underbar sambo och leva och må bra, när jag blev 30. Så tacksam är vad jag är, och jag ska försöka vara det varje dag som jag vaknar och må så här bra. Tack högre makter!
Mvh Tove carpe diem 30
Mina tossiga hjärtan
I måndags blev Ted utskriven från neo, åtta veckor gammal. Det känns lustigt att det redan gått åtta veckor, att han blir två månader på lördag. För mej är han stor nu, över tre kilo, men egentligen ser han nyfödd ut.
Sen förra veckan är jag ensam hemma med barnen när bobby jobbar, det har gått bra men det är verkligen tålamodsprövande. Speciellt när det regnar ute. Den stolliga tvååringen ser alla chanser (när jag ammar och inte är så snabb) att klättra i fönster, riva ut nyvikta tvätthögar och äta saker han hittar under mattan. Men det är samtidigt väldigt kul! Mina barn är verkligen helt galna på ett positivt sätt, och varje dag innehåller minst ett revynummer eller musikalframträdande. Fantasin är det inget fel på och humor har dom så gott om att de kan dela med sej till de som lider brist på det.
Så tråkigt hinner jag aldrig ha iaf!
