delejfi

Nu har jag vart här i fyra veckor, tiden har gått så otroligt fort! Och vi börjar se en ende på det också.

Igår hade vi möte med läkaren och en av sjuksköterskorna, vi pratade lite om tiden här och om hemsjukvård. Så om allt fortsätter så bra som det hittills har gjort så kan vi gå hem nästa vecka. Han ska bli v34 först och det blir han på lördag.

Det är med skräckblandadförtjusning kan man säga.

 

När man får sitt första barn och kommer hem från BB så får man lätt känslan av att man blivit utsläppt av misstag och att någon snart ska komma på en med att inte vara menad som förälder. Det går över så småningom. Men jag kan tänka mej att jag får samma känsla när jag kommer hem med mitt tredje barn efter att ha vart på sjukhuset så länge.

Det ska bli skönt att äntligen få en vardag igen men samtidigt nervöst och oroligt eftersom det är lite annorlunda med en förtidigt född bebis. Bland annat är han extra infektionskänslig, och han kommer fortfarande sondmatas när vi är hemma. Han ska också få tillskott med järn, niferex, tills han är 6 månader, och sitt första vaccin redan vid 2 månader.

 

Annars är han en vanlig bebis. Om än något gul fortfarande.