delejfi

En sak som jag tänkt på sista tiden är vården i dagens Sverige. Vilken otrolig jävla tur vi har som har det så här. Vård som vi tycker är självklar numera och kanske till och med klagar lite på när vi suttit några timmar för länge på akuten.

 

Extra mycket har jag så klart tänkt på mödravården, det är ju min situation just nu. Att det som vi kanske ser som de enklaste sakerna är livsavgörande. (Musikhjälpen hade detta som tema i fjol och det känns otroligt viktigt även om vi är lyckligt lottade här så finns det faktiskt andra mammor och barn som behöver hjälp)

Hade inte jag kommit till sjukhuset den 1 maj och fått bricanyl och kortison så hade antagligen lillebror fötts då och utan möjlighet att få lite extra hjälp med lungutvecklingen.

Tack för det, det hjälpte oss väldigt väldigt mycket, annars hade det kanske inte gått så bra som de gjort.

 

Och smärtlindringen, för hur eller hur så gör det ont som fan att föda barn, för vissa betydligt mer än andra. Jag har kanske haft tur med snabba förlossningar och endast lustgas, men det hjälper inte alla. Men jag har förstått på andra mammor att epiduralen är ganska bra, i de flesta fall.

 

Sist men inte minst, neontalvården. Vilken vetenskap! Man har kunnat rädda barn från vecka 22, halva graviditeten, det är ju makalöst. Dom är verkligen skickliga här. När vi kom hit så trodde jag att han skulle ligga i kuvös i flera veckor, men redan efter fyra dagar fick han byta till värmebädd. Där ligger han kvar, de behöver lite hjälp med att hålla värmen när de är så små.

 

Jag kommer tjata om detta i flera veckor framöver bara så ni vet.