32+0

Idag är det vecka 32+0, eller det skulle vart om prutt stannat kvar i magen lite längre. Men man räknar hans ålder i graviditetsveckor.
32+0 innebär bland annat att vi inte längre behöver frysa hans mat och att han får göra om PKU testet, han har redan gjort det men det tas alltid om på dessa små.
 
Det blir en del stick, jobbigt och läskigt med absolut nödvändigt för att se att allt är som det ska. Nu får han tex multivitamin på morgonen med maten och varannan måltid får han salt. Flytande salt, hade vart elakt annars, kanske elakt ändå för jag tror inte att det är gott, men ger man det mitt i maten så blir  det bättre.
Tidigare fick han extra protein i sin mat men nu har han börjat få min och då var det lagom protein för honom. Innan min mat kom igång så fick han donatormjölk, tack för att det finns folk som donerar sin bröstmjölk!
 
I natt har vi haft Denice här på övernattning, det gick toppen bra och vi hade det mysigt trots att vi var på ett sjukhus. Eller hon kallar det för hotellet, vet inte om det är pga maten. Den är faktiskt toppen god, så det skulle kunna vara anledningen.
Jag har också försökt gå ut mer, ingen vidare luft inne på ett sjukhus, och dessutom är det ju så fint ute nu! Jag älskar våren, så det är lite surt att sitta här och inte vara hemma och gräva gropar i trädgården.
 
 
 

Omtumlande

Jag skriver som sagt inte här så ofta som jag skulle vilja, mitt liv är heller inte tillräckligt spännande kan jag tycka. Det är ju som gemeneman har det med barn, jobb, villa och bilar som bråkar, med noll fantasi till mat där makaronipudding blir det mest avancerade på hela veckan och en gräsmatta som aldrig får nog av att bli klippt. Och så länge dyngnet envisas med att endast ha 24 timmar så blir det ännu knepigare. 
 
Men, nu ligger jag sedan två veckor tillbaka på plan 4 i hus 18 på länssjukhuset i kalmar, och har inte mycket annat för mej än att mata, gosa och äta. 
För det råkade bli så att vattnet gick den 1 maj, då var jag gravid i vecka 29+5, och det blev att snabbt som sjutton dra i väg till sjukhuset. På väg till sjukhuset fick jag mer och mer sammandragningar och väl där var de väldigt täta och intensiva, så ganska snart så fick jag bricanyl för att lugna ned sammandragningarna och kortison för att bebisens lungor skulle utvecklas lite snabbare.
 
I Kalmar tar de hand om barn födda från vecka 30 och framåt, så egentligen skulle jag fått åka till Linköping men pga de intensiva sammandragningarna ville de inte skicka i väg mej med ambulans (tack som tusan för det!). 
 
Men jag blev inlagd, fick dropp för att hålla sammandragningarna lugna och ytterligare en kortisonspruta på fredagen för bebisens skull. Blev dessutom sängliggandes och fick bara gå upp på toa, försök ligga ned och äta utan att få mat i hela sängen! 
Konstigt nog gick tiden ganska fort där jag låg och snart var det måndag, då visade mina prover på infektion och bricanylen togs bort, ville bebis komma så fick den komma. Skulle de bli mer tecken på infektion så skulle jag sättas igång. 
 
När vattnet har gått så finns det alltid en risk för infektion som man kan föra över till barnet, så därför kolla man hela tiden så att det inte är något, och skulle det vara de så får bebis komma ut. 
 
Efter det gick allt ganska fort, värkarna kom efter tolv och blev stegvis värre. 
När Bobby kom vid halv tre tiden hade de blivit ganska täta och snart fick jag lustgas, bra grejer de där! Fast man känner sej lätt lite full av den. 
Och vid 16.36 kom en liten pojke.(Givetvis en massa detaljer här som jag utesluter, han ramlade inte ut precis)
Väldigt liten, men trots det så gjorde de ont så in i helvete! Tur de går över så fort de är ute.
 
Det som hände sen blev ganska dramatiskt, eftersom han va så tidig så stod personal från Neo utanför förlossningsrummet och de sprang ut med honom direkt, Bobby följde med. 
Efter kanske en halvtimme så kunde jag också komma ut. 
Och att se detta lilla lilla barn med alla vuxna runt sej skrämde skiten ur mej! Men läkarna och sjuksköterskorna var så skickliga och jag kände mej ändå trygg. 
De skulle sätta en kateter i naveln, då kan man ge tex dropp direkt där i och slippa sticka den lilla så mycket. Men det tog lite tid och när man sitter bredvid så känns det som det tar en evighet. 
 
En och en halv timma senare kunde vi åka in till Neo, då fick jag för första gången hålla den pyttelilla kille i min famn. Det var så overkligt, hela förra veckan är en dimma egentligen, det hände så otroligt mycket!
 
På Neo fick han läggas i kuvös med CPAP (ett andningshjälpmedel som tränar lungorna) och massa "pluttar" på magen som visade puls, andning och syresättning på en skärm. Och så en sond till maten 
 
Nu mera bor vi i samma rum, han har värmebädd istället för kuvös och vi har börjat träna amning. Så mycket har hänt sen den 5 maj när Lillebror bestämde sej att dyka upp 10 veckor före utsatt datum. 
 
Älskade envisa starka unge!

Vad som händer

Här händer det saker hela tiden, det där med lugn och ro är inte nåt vi sysslar med verkar det som. 

För två månader sen flyttade vi i alla fall in i vårt kära hus, ett lagom fint gullringen-hus i vitt tegel från 1972. På en hörntomt i ett lugnt villaområde. 
Fram tills nu har vi inte haft någon vidare tur, diskmaskin, tvättmaskin, micro och kaffebryggare har alla kastat in handduken. 

I min fantasi skulle jag dessutom hunnit renovera gillestugan klart nu och suttit och myst nere vid kaminen. 
I verkligheten har jag rivit en liten bit tapet, brutit sönder golvlister och tappat hoppet på en mysig gillestuga före 2015. 

Men det är ju så klart inte bara elände, jag gillar att bo här. Bergkvara är som en liten sagoby med sina små söta trähus, vackra hamnen och att allt jag behöver finns i närheten. 
Och att ha en egen trädgård är lycka när man älskar att gräva gropar 

Att hitta hus

Vi letar hus. Vi söker med lykta och ljus efter det perfekta huset till rätt pris. Och det är bannemej inte enkelt.
Tidigare har vi letat hus i Färjestaden och strax utanför. Nu har vi börjar kolla även utanför ön

Vad härligt det skulle va att byta samhälle. Nytt liv på nåt vis. Men så skrämmande att flytta från tryggheten! Behöver jag klippa navelsträngen till Öland?


Appen

Jag skaffade blogg.se's app och jag kan bannemej inte logga in. Tänkte att det vore kalas smart med bloggen i telefonen, då skulle jag säkerligen uppdatera oftare eftersom jag är mobil-tönt. Hoppas jag kan få igång den!

För övrigt har jag hittills haft en sommrig vecka. Bobby har semester och då känns det lite mer som semester för mej också. Igår var vi på Solliden och kollade, det var ganska mysigt att gå där och kika lite, det var ganska svalt också, perfekt oas. En bonus hade vart om vi träffat Estelle så vi kunnat para ihop henne med Björn! Säkrad framtid för mej och Bobby, finnemang.

Goda vänner

Att ha goda vänner är så mycket viktigare än vad man oftast tror. Jag träffar kanske inte mina vänner lika ofta som man skulle vilja men dom är så fina och ingen klandrar en för att man har dåligt med tid.
Att få prata, skratta och bara vara ger mej ny energi och så mycket glädje.
Livets goda!

Med en till

Det har ju hänt en del sen sist, men det vet ni. En liten Björn har kommit till oss, eller nu är han en mellanstor Björn, 3 månader gammal och vi har lärt känna varann någolunda.
Mamman i huset har nästan, efter 4 månader, vant sej vid att vara hemma. Det är en rejäl omställning att vara hemma när man är van att jobba heltid och ibland mer.
 
Det är ändå en perfekt årstid att vara hemma, allt är lite enklare på sommaren. Det finns lite mer att göra.
Idag har jag och Denice spelat minigolf tex, det gick så där, jag är kass. Men det är ändå kul att hitta på lite, känns som semester trots att vi bara tog en 10minuters promenad!
Vi bor mitt i ett semester paradis med oändliga sommar-möjligheter!

Jag borde haft nå't bättre för mej

Det är så man skämms! Önskar jag kunde säga att jag haft hög-intressanta saker för mej och därför inte haft tid att uppdatera, men så är inte fallet.
Jag har levt på som vem som helst. Jag har stressat mej fram genom december för att sedan pusta ut och sova 12timmars pass i mellandagarna, jag har misslyckats med julmaten men ändå blivit mätt, jag har väntat på snö och blivit besviken på all lera och jag har tänkt starta mitt nya liv efter nyår. Jag är precis som alla andra

Mitt nya liv ska innebära att jag blir en bättre människa, en godhjärtat, glad, rolig och nyfiken människa. Den jag vill minnas att jag var innan jag blev en sönder-stressad småbarns förälder med större ego än Kissie.
Insåg i december att jag blivit precis den trista morsan jag inte vill va.
Men det är kämpigare än jag trodde att ignorera leksakshögar och att sluta stirra på klockan i bilen när jag vet att jag är sen till jobbet eller fritids.
Men, jag tänker inte inte inte ge mej själv magsår/hjärtinfakt/ångest utan njuta av livet så mycket jag bara kan! Sen om jag blir sen och vår lägenhet förblir upponer vänd på köpet så får det väl va så. Ialla fall så länge det här varar

Morgonstund

Hej igen, om det finns någon kvar.

Fick plötslig lust att börja blogga, inspirerades av min fina syster Puckokungen och Underbara Clara. Dock är jag inte lika flitig eller intressant.

Men här händer grejer, jag har blivit med sambo! En vuxen, en man! Helt otroligt, det hade ingen räknat med, allra minst jag själv. Vi är inte klara än med ihopflytten, det är kaos i båda lägenheterna, men bara genier kan hantera ett kaos, så det är lugnt. Men de går mej lite på nerverna..

Idag gick jag upp vid sju för att tvätta, så surt, hade vart bättre med egen maskin, men o andra sidan kom jag upp i tid, fick en timma för mej själv med kaffe te och Ölandsbladet.
Jag hatar att gå upp på morgonen men det är fanken den bästa stunden på dagen.

Jag jag jag jag

Jag tror bestämt att jag fått en knäpp! Eller en chock kanske skulle vara mer troligt. Jag är så uppe. Ångest och nedstämdhet är som bortblåst! Trots att den just nu borde äta upp mej innefrån som en flaska syra.

Jag drogar musik, spel och vänner. Är översocial och blarrar om allt med alla. Och jag gillar det.

I fredags sov Denice och jag över hos min kusins familj i Alby, vi åt god middag och drack gott vin (mammorna) och när barnen lagt sej drack vi xanté, har aldrig druckit de innan, väldigt speciell smak. Lite som piggelin och thinner.

I morgon måndag, rövdagarnas dag eller nåt men för att vara äckelpositiv så säger jag "ny vecka, nya möjligheter"

Jag tänker suga ur allt roligt ur detta!

Mer musik tack!

Just nu längtar jag till siestafestivalen så jag nästan kryper ur mitt skinn!
Har musik-abstinens! och överallt ploppar det upp nya helt otroliga band och artister! Idag var det nytt bandsläpp för Siesta. Jag har längtat och längtat och vart i extas över detta, det var dock ingen saftigt släpp visade det sej. Huvudrollen hade väl Håkan Hellström, och visst han är underbar. Men jag ville se MER! FLER! En Norén bror, Säkert, Royal Republic, Concept store, Marina and the diamonds, Ida Maria, Volbeat, etc etc
Men man kan inte få allt. Och jag vet att det kommer ramla in fler bra artister.

I övrigt rullar det på. Är inne i en ovanligt social period, gillar mer att va ensam men nu vill jag ha mina vänner närmare och se dom oftare.
Kanske inte så konstigt egentligen med tanke på månadens stora förluster. Har inte tagit in allt som hänt än och det lär väl dröja.

Är tacksam för Denice. Hon är den klokaste och ömaste unge jag känner! "Mamma jag lämnar inte dej förän jag blir mamma"
Lilla söta


Long time, no seen

Tänkte på min blogg häromdagen, min ouppdaterade tråkiga blogg. Jag har inget att berätta, jag är ingen, och när jag försöker låter det dumt. Men jag testar igen, tredje gången gillt heter det ju och ja, tionde gången gillt går säkert det med.

Det händer mycket, 2010 var ett apår med vissa inslag av seger, mest över mej själv men det kan vara ett stort steg det också.
Dessvärre började 2011 inte mycket bättre. Ett par bitar i min värld har rasat, det enda som saknas är att himlen ramlar ner också. Och det ska den ju, 21 december 2012 om man ska tro mayafolket och det är det ju många som gör med tanke på alla undergångs-filmer och teorier och fåglar som ramlar ner och all snö på Bornholm. 
Men mayafolket trodde också att det har funnits ett träfolk, ett lerfolk, ett djurfolk och  ett folkslag som var gjorda av majsdeg.
Varför är inte dom med i filmerna?

Hurry Hurry

Nynnar lite på Dr Bombay till den titeln. "..Hurry hurry, buy my rice & curry.." Fula, underbara 90tal. Livet var enklare då, kläderna grymt fula och jag naiv.
Men det var ju inte de jag tänkte på från början, utan mer hur vi stressar. Hur bråttom det är hela tiden. Slog mej häromdagen på bron. Känner jag nån som inte kör för fort? 10, 20 km över, minst. Jo det skulle väl vara mamma då. Kanske.
Det är inte bara i trafiken man har bråttom, allt ska gå fort. Inte stå i kö, inte vänta. Herregud, finns det nåt värre?
Eller är det bara jag? Som är apstressad 24/7

Längtar ofta efter lugn. Vad nu lugn egentligen är

Ärligt

Så ärlig jag va sist.. Kan ha vart lite rund under fötterna.. Hällde i mej 2 glas vin lite för fort när jag kom hem från Jojja, men min nya fina tatuering.

Fan, att det ska vara så svårt att gå och lägga sej i tid på sommaren. Är aptrött varje morron, men lik förbannat sitter man uppe sent. Fast det är ju skönt ute nu, underbara kvällar så man ska väl passa på och njuta.

4 x förlåt

Hej..

Förlåt, jag vet. Uppdateringarna kan jag väl inte skryta med. Har mått lite dåligt, eller ganska mycket. Delvis av mej själv och ganska mycket på grund  av händelser.
Jag förnekar gärna, utan att egentligen vilja det. Allt man förnekar kommer ju i fatt. Jag vill inte tänka på det, så jag gör en massa annat.
Min bättre hälft har en teori om att jag är manodeprissiv, och det är nästan så jag tro det med. Från att ha vart nere och ångestfylld så det rinner över så har jag nu blivit helt tvärtom. Märkligt
Jag vill vara glad, men bara så där?

>:)

Äntligen är det helg, tror aldrig jag längtat så mycke, hela veckan har känts som en plåga.
Misstänker att jag behöver semester, sol och annat livsnjutande. Mår som en påse skit.

Men som sagt, helg. Blir kalas för Lisell på Leo's idag. Ska bli kul, klättra och leka helt lagligt.

2 saker

För det första vet jag nu varför mina förväntningar på Bob Hund var så låga. Jag kan ha råkat blanda ihop dom med Bo Kaspers Orkester.. Mmm pinsamt

För det andra premiär spelade dom Iron Maidens nya singel Eldorado på radion idag. Bättre än väntat (gillar dom icke) men varför ska hårdrocks låtar vara så långa?

Där satt den! Gratis vitlöksås

Nu är jag tillbaka på ön, efter tre dagar i Hässleholm, som för övrigt visade sej vara en fantastisk stad. Och skåningar är otroligt trevliga och hjälpsamma när man inte vet vart man är.
Till underbara toner  av bla Invasionen, Satan takes a holiday, Johnossi, The Hives, Babian, Thåström, Mustasch, Teddybears, Maskinen, Bob Hund, Timo och Amanda har vi dansat, ölat, skrattat, rullat i hö, fått skoskav och blivit leriga. Satan i gatan vilken helg!


Pricken över i

Min finaste söt Denice har ett otroligt immunförsvar. Baciller och virus biter inte lätt på henne. Men äntligen har i alla fall vattkopporna kommit. Äntligen låter kanske dumt, men trors allt är det bättre att hon får det nu, än när hon går i skolan. Förhoppningsvis blir hon inte lika sjuk.
Hittills har hon lite prickar här och där, men de kommer nya hela tiden.

Så idag har vi vart  lata, suttit i solen och njutit. Och jag har fått min första fula bränna. Så, nu är våren här ännu mer. Eller snarare försommaren kanske. Lovely


Bed on fire

Börjar låta gammal så fort jag öppnar käften, men shit va tiden går fort. Plötsligt visar den opålitliga tempmätaren i Seaten att det är 23grader ute, folk har shorts, det blommar lite här och var och jag blir sentimental precis som vanligt. Det är vår, äntligen! Jag har väntat, väntat och fruktat.

Nästa helg är det dags för S!esta! Ju mer jag tänker på det, ju mer lik ett barn före jul blir jag. SWEET det är ju Sveriges musikelit som visar upp sej i Skåne.

Lyssnar på Johnossi's nya som jag först var lite skeptisk till men har nu fått lite favoriter även där. Längar efter att se dom igen, likaså Thåström. Åh, jag är besatt!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0